Intervju.

2017-06-17 15:00
  • Bild: Petr David Josek/AP/TT
  • Yanis Varoufakis är en av de drivande  krafterna bakom den europeiska demokrati-rörelsen DiEM25 som vill demokratisera EU. Bild: Alessandra Tarantino/AP/TT
    Yanis Varoufakis är en av de drivande krafterna bakom den europeiska demokrati-rörelsen DiEM25 som vill demokratisera EU.
  • Brexit hade inget med EU att göra, menar Yanis Varoufakis. Det var ett uppror mot etablissemanget. Bild: Thanassis Stavrakis/AP/TT
    Brexit hade inget med EU att göra, menar Yanis Varoufakis. Det var ett uppror mot etablissemanget.
  • ”Jag tillägnar hela mitt liv, all min energi, och alla mina aktiviteter nu åt vad vi kallar DiEM25.” Bild: Virginia Mayo/AP/TT
    ”Jag tillägnar hela mitt liv, all min energi, och alla mina aktiviteter nu åt vad vi kallar DiEM25.”

Yanis Varoufakis: ”Etablissemanget och nationalisterna gynnar varandra”

Vi har sett det förut

Vi ser någon form av politiskt uppror mot detta, men det har tagit en högernationalistisk form. Vad tänker du om Brexit?

– Vi har sett det förut på 30-talet. Är det inte exakt samma sak som hände efter den idiotiska hanteringen av den krisen? Nazisterna kom till makten som ett resultat av de åtstramningar som Herr Bruning genomdrev under väldigt likartade omständigheter. Brexit, Femstjärnerörelsen i Italien, Marine Le Pen i Frankrike, Alternative für Deutschland i Tyskland, Donald Trump i USA – de är alla uttryck för att fel sorts passion återkommit till politiken under en period av deflation och förlorat hopp.

Om man ser på Brexit är det svårt att se på vilket sätt EU varit dåligt för Storbritannien. Den största delen av Storbritanniens ekonomiska politik kommer från dem själva – Margaret Thatcher och David Cameron valde de själva. Varför tar motståndet den här formen av ett EU-motstånd? 

– Det har inget att göra med EU. Det var ett uppror mot etablissemanget. Folk såg människor som David Cameron, Bank of Enland, London City, alla bankirer, OECD, IMF, Världsbanken, Barack Obama, Wolfgang Schäuble, Angela Merkel, François Hollande, slå ner på dem med ett utsträckt pekfinger ”Om ni vågar rösta för Brexit kommer Armageddon träffa er”. Och de tänkte ”Okej, det är alla dessa människor, etablissemanget, som har behandlat oss som överblivna själar och kasserade samhällen. Hur kan vi göra dem förbannade?”. Svaret var rösta för Brexit.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vad tror du blir resultatet av att de lämnar EU?

– Jag sa under mina föreläsningar före Brexit, ”Om ni röstar för Brexit, kommer ingenting att hända de närmsta sex till tolv månaderna. Det kanske blir lite mer inflation, vilket inte behöver vara något dåligt om man är i en deflationsfälla. Ni kommer inte lida av de primära effekterna av Brexit, men ni kommer lida av de sekundära. För Brexit kommer att snabba på upplösningen av eurozonen och EU”.

– Titta bara på Italien. Upplösningen kommer att frigöra starka deflatoriska krafter inifrån kontinenten som kommer att svepa över den Brittiska kanalen. De kommer att träffa er och de kommer att bita er när ni minst anar det. Bara för att ni röstar för att lämna unionen betyder inte det att ni kommer skyddas från dess krafter. 

Folk trodde att Brexit skulle kunna öppna upp fältet för vänstern. Vad anser du om Lexit-linjen? (Vänster-brexit. Reds. Anm.)

– Jag håller absolut inte med om den. Innan omröstningen hade jag en debatt med Tariq Ali, en ledande Lexit-förespråkare. Det bästa argumentet var att Brexit skulle splittra Tories. Mitt motargument var: ”Tories splittras aldrig, för Tories känner till klasskonflikten och deras ställningstagande i klasskriget – till förmån för borgerligheten – kan ingen tvivla på”. Det är vänstern som kommer splittras. Det är Labour som kommer splittras av Brexit, vilket också har hänt.

– På ett mer generellt plan har kamrater frågat mig: ”Hur kan du rimligtvis vara emot upplösningen av EU. Det är en nyliberal konstruktion, som inte har något att göra med verklig solidaritet. Det handlar om solidaritet mellan tung industri och kapital”, vilket förstås är helt sant. Men anledningen till att jag är emot Lexit har att göra just med den nyliberala delen av EU. Om det upplöses nu, plockar vi alla upp resterna och lämnar, den ekonomiska utvecklingen kommer bara gynna extremhögern. Deflatoriska krafter kommer släppas lösa om euron kollapsar och de kommer bara gynna krafter som Marine Le Pen. Det kommer inte gynna vänstern, precis som Brexit inte gynnade vänstern. Från ett konsekvensialistiskt synsätt anser jag att Lexit-linjen har fel på ett grundläggande plan. Som vänster har vi alltid protesterat mot vår regering när vår regering har fel, vilket varit större delen av tiden. Det betyder inte, undantaget en handfull anarkister, att vi är emot att ha en regering. På samma sätt, som europé, är det min plikt att protestera och göra motstånd mot Bryssels och Frankfurts påbud, men jag förstår inte varför jag samtidigt borde föreslå en upplösning av EU, trots att jag är extremt kritisk mot dess anda och arkitektur. 

Det har visats en del hat mot Brexitväljare och Trumpväljare, mestadels från nyliberaler till vänster, men också av folk längre till vänster, som ser kraften bakom Brexit, Donald Trump och alla de kontinentala rörelserna, som rasistisk, bakåtsträvande och främlingsfientlig. Är det rätt sätt att tänka om det?

– Vi är politiskt och moraliskt bankrutt om vi attackerar de människor som försöker straffa etablissemanget genom att rösta för Donald Trump eller Brexit eller Marine Le Pen. Vår plikt är att prata med dem och ta reda på vad som håller dem vakna om natten, att ha en diskussion med dem som resulterar i att deras tänkande ändras. Jag kan ge dig ett exempel. Jag var i Doncaster, en stad i norra England, under Brexitkampanjen. Där kom en förtjusande gammal dam fram till mig och sa: ”Hördu, jag gillar dig väldigt mycket och jag gillar vad du har gjort i eurozonen och så vidare, men jag kan inte ta ditt råd att rösta mot Brexit och jag ska berätta varför” sa hon. ”Jag är inte rasist. Jag bor granne med fyra rumänska killar. De är underbara. De betalar hyra. De gör alla möjliga sorters jobb. De kämpar. De är underbara och sparar så mycket pengar de kan för att skicka hem till sina föräldrar i Rumänien. Men förstår du”, sa hon, ”att genom att arbeta och leva tillsammans på det här sättet kan de ha råd med hyror som lokala Doncasterfamiljer inte har råd med, eftersom de är fyra pojkar som jobbar.” Jag frågade henne, ”Är din byggnad offentlig ägd eller privat?” Hon sa, ”Det var förr offentliga bostäder, men de har privatiserats, nu har vi en privat värd.” Jag sa, ”Ser du vad problemet är? Det är inte de rumänska pojkarna. Problemet är att era allmännyttiga bostäder har privatiserats och den nya privatvärden bestämt sig för att maximera sina hyresintäkter. Problemet är inte rumänska pojkar, det är att Tories krossade allmännyttan. Vill du rösta för Brexit och ge Tory-regeringen möjlighet att förstöra den arbetsrättsliga lagstiftning som kommit från EU?”

– Det är så man gör. Man behandlar henne inte som en främlingsfientlig rasist, utan man måste få henne engagerad i vad som egentligen oroar henne. Om vi inte kan göra det är vi totalt misslyckade. 

Du lägger mycket tid på att arbeta för en progressiv omvandling av EU. Nationalstater baserar sig på ett gemensamt språk, en gemensam stat, psykologiskt genom fantasier om solidaritet och en nations särskiljning från resten av världen. EU är långt ifrån det. Jag har alltid slagits av den allmänna naturen av monumenten som är avbildade på eurosedlarna. Det finns ingen gemensam historia. När euron skapades sa Timothy Garton Ash att kontinenten skapade en union genom pengar. Det har inte riktigt fungerat. Vad skulle funka? Finns en europeisk identitet att bygga på?

– Den frågan kan besvaras med ett ord: rörelse. Jag tillägnar hela mitt liv, all min energi, och alla mina aktiviteter nu åt vad vi kallar DiEM25, den europeiska demokratirörelsen. Efter att jag avgick från regeringen så kunde jag inte nöja mig med att skapa ett politiskt parti i Grekland, för problemet är pan-europeiskt. Vi sågs några stycken i Berlin och skapade den europeiska demokratirörelsen för något år sedan. Nu har vi tiotusentals medlemmar överallt, särskilt i Tyskland, Grekland, Portugal, Belfast och alla möjliga olika platser. 

– Svaret på din fråga kommer ur den energin och solidariteten i det gemensamma mål jag ser vart jag än reser, Polen, Portugal eller någon annanstans. Rörelsen tar sig an grundläggande pan-europeiska problem, på samma sätt som den gröna rörelsen tar sig an klimatförändringarna. Klimatförändringarna kan inte lösas av Luxemburg, Grekland eller ens USA på egen hand. Det är något vi antingen löser tillsammans eller förlorar tillsammans. Det är tillämpbart på de problem vi har i Europa, som statsskulder, låg investering, fattigdom, flyktingkris. Antingen hanterar vi dem tillsammans eller så förlorar vi. Vi måste europisera lösningarna till dessa problem för att maximera suveräniteten för lokala samhällen, regionala styren och även nationella regeringar. 

– Det är det vi jobbar för inom DiEM, och vi hoppas att rörelsen kommer kunna konfrontera både det europeiska etablissemanget och den nationalistiska vågen, för de är medbrottslingar. Etablissemanget och nationalisterna gynnar varandra. Vi behöver en rörelse som motsätter sig dem båda i hela Europa. Det är det som kommer skapa kittet och det som går hand i hand med en ny generation med en europeisk identitet.

Hur skulle de politiska strukturerna se ut?

– Vi separerar princip från struktur. Principen skulle vara att få slut på ofrivillig undersysselsättning och ofrivillig migration. Dessa två fenomen förstör Europa just nu. Ofrivillig arbetsbrist, till följd av väldigt, väldigt låg investeringsnivå och att investeringarna är koncentrerade i väldigt, väldigt små områden omkring London, i vissa delar av Tyskland och Holland. Den ofrivilliga migrationen beror på att miljoner européer inte kan överleva i sina samhällen. De måste flytta. De tar sig inte till London och Berlin för det fina vädret eller maten. De reser för att de inte har några andra alternativ. 

– Hur hanterar vi detta? Det gör DiEM25. Vi håller på och sätter samman ett dokument vi kallar The European New Deal. (Dokumentet har sedan intervjun färdigställts och finns att läsa på diem25.org. reds. anm.). Den här politiken kan genomdrivas i morgon, utan en europeisk federation, utan några grundläggande förändringar i institutionerna, bara genom att använda existerande institutioner på ett progressivt och sunt sätt, så att vi, när vi har stabiliserat Europa, kan ha en diskussion om den frågan du ställde. Hur ska Europas arkitektur se ut i framtiden? Det bör föras en öppen debatt. Jag tror inte på gränser. Jag vill se en federal struktur, som är demokratisk – fundamentalt demokratisk på ett sätt som varken USA eller Europa är i dag. 

– Men om ett annat synsätt vinner, att vi behöver gå tillbaka till löst samarbetande nationalstater, är vi öppna för det synsättet också, så länge våra gemensamma problem hanteras på en Europanivå. Det som är av högsta vikt är att hejda den här obönhörliga glidningen in i ett postmodernt 30-tal.

Hur mycket av detta kan uppnås utan att fundamentalt ändra kapitalismens strukturer?

– Det går inte. Men det finns mycket vi kan göra. Detta är något USA är väldigt bekant med. När du har en stor lågkonjunktur kan en ”New deal” stabilisera det. En ”New deal” kanaliserar overksamma förmögenheter till produktiva investeringar med har tak för finansiärernas makt och skyddar de svagaste. En ”New deal” kan stabilisera kapitalet så pass att vi kan diskutera post-kapitalismen. Att inte stabilisera kapitalismen vore ett stort misstag.

– Det här är något jag inte är överens om med många vänsterkamrater. Jag tror inte att en kapitalism i fritt fall underlättar för progressiv förändring. 

Jag tycker att de senaste årens historia visar det ganska tydligt.

– Det anser jag också.

Jag såg en intervju med dig där du sa att vi har tillräckliga tillgångar för att alla ska kunna leva rika, civiliserade liv, utan att förstöra jorden. Du är ingen teknikpessimist som anser att vi måste krympa världens befolkning och bli jägare och samlare igen.

– Självklart inte. Vi har inte kommit så här långt för att återgå till det rurala livets idioti, som Marx sa. Vi har teknologin och vi kommer att kunna ta det ännu längre, för att hindra att vi lider brist på saker vi behöver eller för att hindra att vi blir fast i oändliga sysslor. 

– Hur vi använder teknologin är förstås en politisk fråga. Vi står vid ett vägskäl. Det finns två möjliga riktningar vi kan ta. Det ena är någonting liknande ”Star Trek”, full kommunism. En värld som producerar allt och ingen behöver jobba. Det finns inga pengar. Folk kan sitta runt ett bort och diskutera livets mening och utforska universum. Alternativet är ”The Matrix”, där vi alla är slavar till maskinerna som vi skapat.

– Beslutet är vårat och det är bäst att vi tar det demokratiskt.


Översättning: Annie Hellquist

* Intervjun är gjord av Doug Henwood och har tidigare publicerats av The Jacobin. Transkriberingen har redigerats. Originalintervjun kan höras här.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

Yanis Varoufakis

Yrke: Nationalekonom.

Aktuell: En av de drivande krafterna bakom den europeiska demokratirörelsen DiEM25, som vill demokratisera EU, bygga allianser på europeisk nivå och stabilisera den europeiska ekonomin. DIEM25 meddelade i slutet av maj att de avser att starta Europas första transnationella politiska parti  inför EU-parlamentsvalet 2019.

Läs mer på diem25.org.

Ålder: 56.

Bakgrund: Var finansminister i Grekland för Syriza, mellan januari, 2015 och september, 2015, då han avgick. Ledde förhandlingarna med trojkan om Greklands nödlån. 

Senaste bok: ”Adults in the room: My battle with Europe’s deep establishment” (2017), .