Ledare. Beatrice Rindevall.

2017-05-21 03:00

Största källan till mikroplast är det tyst om

För ett så enormt problem som mikroplaster krävs motsvarande storlek på lösningar.

En liten obebodd ö i Stilla havet är hem till 38 miljoner bitar plastskräp. Där bor hundratals krabbor som skaffat sig sminkflaskor, skruvkorkar och dockhuvuden som skal.

Många känner till plastens negativa effekter på havsmiljön – men den största källan är en doldis. Det är nämligen våra bildäck.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det är Svenska Miljöinstitutet som har kartlagt källorna för mikroplast, där den absolut största källan utgörs av väg- och däckslitage. Med hästlängder. Mängden mikroplastpartiklar från trafiken uppskattas till 13 500 ton per år. Långt därefter kommer granulat från konstgräsplaner med under 3 900 ton.

Hur mycket nedskräpningen står för finns det inga siffror på, men den är också en stor källa. Utsläppen från hygienartiklar, något som oftast får stor uppmärksamhet i media, står för i sammanhanget blygsamma 66 ton.

Vikten av de 38 miljoner bitarna plastskräp på Henderson Island uppgår till 18 ton, vilket bara motsvarar plasten som produceras under 1,98 sekund globalt. Faktiskt förväntas upp till tio procent av all nyproducerad plast hamna i havet. Att var tionde plastprodukt i våra mataffärer, leksaksaffärer och verktygsaffärer kommer hamna i havet är ganska överväldigande. Egentligen kan du gå in i vilken affär som helst och bli tagen av den tanken. 

Enligt en rapport kommer vi ha mer plast än fisk i haven år 2050. Stormfågeln i Nordsjön - som bara söker mat ute till havs – har i genomsnitt 33 plastbitar i magen. Nästan 50 olika arter av val har hittats ätit skräp, och i en undersökning av trålfångade havskräftor i Skottland hade 83 procent fått i sig plast. 

Plasten skapar problem för djuren som kan fastna eller äta skräp istället för mat, vilket blockerar djurens tarmar kan hindra dem i sin tillväxt eller få dem att svälta ihjäl. Dessutom kan plasten dra åt sig giftiga ämnen som DDT och PCB, och den flyttar upp i kedjan även till våra tallrikar. Som grädde på moset innebär skräpet stora kostnader, exempelvis spenderar vi en miljon kronor på att plocka upp 20 ton skräp per år i Kosterhavets nationalpark.

Så vad görs åt plastsoppan? Flera länder har börjat försöka begränsa plasterna. Bland annat har Frankrike förbjudit bestick, tallrikar och muggar av plast. Många stater och nationer har förbjudit lagt skatt på plastpåsar. I Sverige fasas allt mer plast ur hygienartiklar, och Håll Sverige Rent håller fanan högt med att uppmärksamma och engagera folk kring nedskräpningen. Glädjande nog utreder nu också EU-kommissionen ett förbud mot mikroplaster i hygienprodukter, och allt fler aktörer byter ut den fossila plasten mot nedbrytbar bioplast. 

Konstgräsplanerna och bildäcken är däremot inte lika uppmärksammade. 

Göteborg har sänkt hastigheten för bilar för att minska slitaget, och kommunen har dessutom slutat lägga gummigranulat på fotbollsplanerna. Det finns små och snabba lösningar som kortsiktigt kan minska utsläppen, men i det stora plastflödet blir det lätt som att försöka stoppa en flod med pappersnäsdukar.

För ett så enormt problem krävs motsvarande storlek på lösningar. Att bildäcken verkar glida i en gräddfil – som med så många andra saker som har med bilens negativa påverkan att göra – är inte rimligt.

Som att det inte vore nog att trafiken tar hundratals liv varje år och att luftföroreningarna skördar ännu fler. Vi kan dessutom slänga på kostnaden, bullret, ett ineffektivt utnyttjande av värdefull stadsyta och, viktigast, en enorm påverkan på klimatet. En femtedel av Sveriges totala utsläpp orsakas av privatbilism.

Nästa månad ska Naturvårdsverket föreslå åtgärder för att minska utsläppen av mikroplast. Förhoppningsvis kommer då radikala förslag som motsvarar storleken på problemet. Det är nödvändigt om vi vill ha kvar livet i och runt havet. 

Beatrice Rindevall
Beatrice Rindevall 

Hårt arbetande miljöredaktör för Supermiljöbloggen. Ägnar sin tid åt att göra världen bättre och kommunicerar gärna med memes.

Skriver krönikor i ETC:s lokaltidningar en gång per månad.