Politik från första till sista sidan

I en krönika i Journalisten skriver Andreas Ekström att en politiserad dagstidning inte kan överleva. Här kommer svar.

Om du arbetar som journalist, och är fackligt ansluten, får du varje vecka branschtidningen, logiskt döpt till Journalisten. Där har Andreas Ekström inlett en diskussion kring ETC:s projekt att starta en dagstidning – sju dagar i veckan, grön och socialistisk profil, före valet år 2014.

Jag uppskattar Ekström. Han har författat en smart och befriande kritisk reportagebok om Google. Dessutom vågar han – anställd på Sydsvenskan – offentligt försvara journalistiken som hantverk och demokratiskt uppdrag när mediernas ägare nu åderlåter redaktioner.

Men jag håller inte med honom om det resonemang som han nu framför.

(Ekström riktar sig mer eller mindre direkt till Johan Ehrenberg, som också har svarat, men den texten ska först gå hos Journalisten, därav min krönika. Johans svar dyker upp här mot slutet av veckan.)

Vänsterpressens stora problem är en felaktig upplevelse av medieutbudet, enligt Ekström. Vänsterpersonen tänker att allt är politiserat, att en ledarsidas borgerliga pigment även färgar nyhetsmaterial, och därför blir drivkraften att kompensera.

Typ:

Svenska Dagbladet har varit lite väl positiva till Rot-avdraget?

Låt oss kapa både det och regeringen med fotknölarna!

Så tänker vi på ETC, resonerar Ekström.

En dagstidning har inget existensberättigande om den är politiserad snarare än politisk, skriver Ekström, som räknar med ”brist på journalistisk kyla” och ”gravt vänstertendentiösa reportage”.

Jag tar till mig av det här, på ett sätt. Tidningarna vi gör idag strävar bort från det pamflettmässiga, förenklade. Det handlar om nyhetsprodukter, de kräver ett annat tilltal än vad magasinet ETC en gång hade (för er som minns det).

Men vi gör varje vecka en tolkning. Vi bestämmer vad läsarna ska få information om, och sådana beslut fattar vi utifrån vilka berättelser som för sällan ges utrymme i medieflödet.

Fackförbundens reaktion när SAS tvingar fram sämre villkor.

Vad som sker på sociala forum som vill vara mer demokratiska än herrklubben i Davos.

Krisens effekter för vanligt folk i Sydeuropa.

Politiserat? Tendentiöst?

Det handlar om perspektiv, inte sant.

Alla journalister agerar så här. Alla. Väljer, väljer bort. Selekterar ett mycket litet urval ur en väldigt stor verklighet. Tar sig tolkningsföreträde. Utifrån egna och arbetsgivarens bevekelsegrunder.

Jag gör det.

Ekström gör det.

För oss båda, och för alla journalister, har den processen politiska dimensioner.

Jag ser inte svenska medier som förmedlare av objektiv sanning. Vad är det ens? Jag ser tvärtom att perspektiv som brukar kallas ”vänster” – rättvis fördelning, social jämlikhet, aggressiva miljösatsningar, jämställdhet mellan könen och så vidare – är så medialt utrotningshotade att den som ändå ger dem utrymme anses vara lögnaktig agitator.

Dagstidningen ETC ska bli en nyhetstidning. Den kommer som sådan att vara politisk från första till sista sidan. I varje nyhet, referat, analys, recension och intervju. Precis som Dagens Nyheter. Precis som Sydsvenskan.